Skärmar, skärmanvändande och vad det gör med oss. Det här är inte ett inlägg som ska få någon att känna sig dålig för att de använder skärmar. Vi började med vårt sätt, för att vi var så trötta på barnens idoga tjat om film. Det visade sig att det här blev enklare. För oss. Kanske irriterar det, kanske motiverar det? Jag hoppas på det sistnämnda.
Vi har skärmfritt på landet. Ingen padda, ingen tv. Under jullovet blev det återigen så tydligt hur lätt det är. Många undrar – hur orkar ni? Men den här varianten är så mycket lättare. Det blir tydligt för alla och vi skapar en annan vana. Barnen tjatar aldrig om film (padda/spel/mobil är inget de använder annars heller), de blir mer kreativa, leker mer med varandra och har en trevligare ton(!). Det är så mycket lättare utan skärmar.
När jag nu läser SVT´s artikel om hur skärmar allt oftare leder till deprimerade barn får jag vatten på min amish-kvarn. Jag har märkt att den äldsta kan bli riktigt otrevlig när hon ser för mycket på tv. Det påverkar henne. Och regler/begränsningar av tv har vi inte lyckats så bra med. Det var som att vi alla blev bekväma och lata med tv:n. Alla var ju så trötta…
På vägen hem från landet bestämde vi oss för att ta bort tv:n på prov. Vi sa det till barnen. De reagerade ingalunda och det har gått så bra! Nu har vi varit hemma ett tag och de frågar aldrig om film. De föreslår att vi ska spela kort, spela UNO, läsa saga, lägga pärlplattor och annat pyssel. De leker mer med varandra. Det här skärmfria och gör att vi får det både lugnare och trevligare tillsammans.
Hoppas ni hittar vad som blir bäst för er! Själv behöver jag minska på mitt eget telefonanvändande.
