Jag har sonderat terrängen, försökt läsa av oskrivna regler – vilken kutym gäller här? Jag utmanar mitt motstånd till att vara mer aktiv på LinkedIn. Och känner av.
Det här är någonting bra. Som retoriker vet jag hur viktigt det är att läsa av situationen, vara säker på sitt syfte och rikta sig till målgruppen. Men jag dröjde kvar där i iakttagarens buskage. Den retoriska analysen övergick till feghet. ”Tänk om jag gör fel”. Det är precis den rädslan som boxar in oss, gör oss små, rädda och begränsade. Den förödande rädslan.
Förnärmad över min egen icke-tro på mig själv i stunden reser jag mig upp och sopar bort rester från det buskage jag nu lämnat. Jag arbetar ju precis med det här – hitta ditt sätt, din personlighet, ditt sätt att sticka ut.
En grå mus klarar sig oftast, men den gör aldrig succé. Våga vara annorlunda!
Kom igen, nu kör vi – våga något extra idag!
