”Äääämen asså, jag har inget problem med att prata inför folk” hör jag ofta stora, guppande magar skrocka.
”Men de kanske har problem med att lyssna?” eller
”Du kanske har problem med att MÖTA människor?”
(Jag vet att ett uteslutande tredje alternativ kan vara att de inte har några som helst problem, men här har jag ofta något på känn)
Jag möter många som ständigt vill utvecklas, vill finputsa och bli ännu bättre. Och så möter jag dem, som tror sig vara fulländade. Det blir lätt paradoxalt. De som vill utvecklas är ofta bättre än de som ”inte har något problem med att prata inför folk”.
Frågan är vad syftet är. Ska du prata inför folk? Ska du mest bara låta där på scenen? Ska du ha din stund i rampljuset, för att sedan gå ned, klappa dig på magen och le belåtet?
Eller ska du prata MED människor, ska du nå fram och skapa kontakt? Ska ni uppnå något tillsammans? För det är något helt annat. För att lyckas med det behöver du se de du möter, vara nyfiken och lyhörd. Och jo, det går att göra det även om det är flera hundra i publiken. Rikta dig utåt, ställ frågor och fånga upp signaler.
Jag vet att det kan tyckas som att jag säger emot mig själv här. Igår la jag ut en film på Facebooksidan, där jag talade om vikten av att vara mänsklig. Det viktigaste du har är din personlighet. Och vad säger jag nu – att inte alla typer av personligheter är ok? Inte riktigt. Ny talar vi attityder. Den attityd du väljer att ha gentemot din publik, kommer avspegla sig i deras reaktioner och hur de tar emot ditt budskap. Och dig som person.
Att aldrig ha ett uns nervositet, att bara räkna med att det blir bra för att du kan ämnet, att inte förbereda dig ett skvatt inför mötet med din publik kan lätt tolkas som drygt, respektlöst och osympatiskt.
Så nästa gång du känner att du inte har något problem med att prata inför folk – kör frågan ett varv till.
Och du – gäller det en kollega? Tipsa om länken hit eller mejla.
