Vem är du i Corona-tider?
Min granne ringde just på dörren. Han undrade jag mådde och om jag behövde något. En annan människa i min närhet har erbjudit sig att finputsa min examensuppsats, när den är klar. Min närmaste vän ringer varje dag för att höra hur jag mår. Jag blir så varm av dessa omtankar! Riktigt rörd.
Dessa Corona tider gör någonting med oss människor. Själv märker jag att jag inte har så mycket kontrollbehov nu. Vi vet inte hur nästa vecka blir, vi vet inte hur imorgon blir. Vi vet inte ens hur sommaren blir. Vad gör det med mig? Jag kan inte planera och behöver därför inte lägga tid och energi på det. Trots att det påverkar vår privatekonomi och hela vår livssituation, kan jag inte påverka det just nu. Jag märker att det gör mig avslappnad.
Jag sa, för en dryg vecka sedan, att det som är tydligast i mig just nu är en slags fascination och nyfikenhet på vad som komma skall. Det finns kvar i mig även idag. En nyfikenhet kring hur var och en av oss reagerar på situationen och på varandra. Hur påverkar det min lilla familj, att vi är hemma tillsammans varje dag, instängda? Hur påverkar det samhället jag bor i? Hur påverkar det storstäderna? Hur påverkar det Sverige, Europa och världen? Jag blir så glad när jag ser alla dessa lappar från människor som vill hjälpa dem i riskgrupper.
Min mamma är i skärgården nu och är så uttråkad! Jag vet att hon inte är ensam. Mycket frustration väcks hos många. Vi är flockdjur och behöver varandra. Den oro som finns hos många nu, behöver tas om hand. Något som gör mig glad är de applådhyllningar, till vården, som ges kl.20.00 varje kväll. Vissa hånar eller ifrågasätter den gesten ”Varför ger man dem inte löneförhöjning istället?”. Jag menar: ”Varför inte göra både och?”. Jag betalar gladeligen högre skatt för att vård, omsorg och polis ska få högre lön och bättre arbetsförhållanden.
I tider av oro, behöver vi fundera på hur, och till vad, vi bidrar. Själv vill jag gärna bidra till att uppmuntra och sprida den glädje vi trots allt kan se och känna, mitt i allt. Jag ser filmer från balkonger i Italien och slås av människans längtan efter kontakt. Vi vill vara tillsammans. Nu när vi inte får det, är vi det ändå. Vi är tillsammans i sociala medier, vi är tillsammans på Skype, på Zoom och Teams, vi är tillsammans på balkonger.
Vi behöver varandra. Vi behöver känna att vi är tillsammans i detta. När mycket tas ifrån oss, behöver vi få känna glädje över det vi har. Glädje, sång och applåder ger oss kraften att uthärda det svåra i vår situation just nu. Det är en kraft vi skapar tillsammans!