Konsten är att både nå ut - och in!

Jag kröp omkring med kusinerna under det gigantiska, gedigna, gamla träbordet. Skorna som möttes därunder skymtade fram under cigaretternas rökridåer. Det var 80-tal. Det var släktfest. Ackompanjerat av det glada sorlet stannade jag upp för att än en gång lyssna på min morfar. Han var hovrättsråd och en hejare på att övertyga med sina berättelser. Trollbinda. Fånga. Allt medan vi knöt ihop skosnörena på olika skor. Knöt ihop banden.

Möten och relationer har alltid fascinerat mig. Möten när det klickar. Möten där kontakten är uppenbar. Vi har nog alla upplevt den – i kärlek, i säljmötet, på scenen. Inom NLP (NeuroLingvistisk Programmering) kallar man det ’rapport’ [rappår]. Man kan ha olika syften med mötet, men det säger inte att vi ska sluta vara lyhörda på den vi möter. Mycket kan hända i en tystnad. Jag hjälper människor att möta varandra med hjälp av retoriken och att möta sig själva, med hjälp av terapin.

Retorikutbildningen på Södertörns högskola föll sig därför alldeles naturlig. ”Wow” sa jag på allra första retorikföreläsningen. ”Det här ska jag göra.” En utbildning senare, i januari 2003, hade jag startat Victors retorik.

Under de 15 år jag har drivit Victors retorik, har jag mött folk som har drabbats av svåra situationer. Det kan vara allt från ett jobbigt föredragsminne från mellanstadiet, till den upplevda oförmågan att hantera en konflikt eller att, som VD, leverera svåra budskap och uppträda som att man inte alls hellre vill dö än att äntra scenen. Känslor. Ibland har jag fått sätta en gräns och säga ”Jag är inte terapeut”. Nu ska jag inte behöva begränsa mig längre. Nu går jag på Gestaltakademin och efter sex års studier är jag sedan färdig gestaltterapeut. Nu, 2017, byter jag namn från Victors retorik till INEZ VICTOR retorik & gestaltterapi. Konsten är att både nå ut, och in.

Det här är en oerhört rolig, givande och kraftfull kombination – retorik och terapi. Hur kommunicerar ni och hur mår ni? De allra flesta mår bra av både utmaningar och återhämtning. Jag tycker om att hjälpa människor att skapa en medvetenhet kring vad som är ens komfortzon och vad som finns utanför den. Hitta en rörelse in och ut från sin komfortzon. Det är en frihet att kunna röra sig däremellan. Eller kanske snarare att stretcha sin komfortzon, låta den växa. Vad skulle det innebära för dig?