Häromdagen hade jag ett möte med en VD, som undrade om jag enbart coachade i retorik eller i alla livets frågor. Jag svarade att jag utbildar mig till gestaltterapeut och får börja ta emot klienter efter sommaren.

Jag vill ha en coach och inte en terapeut”, sa hon. Här började ett intressant samtal. Hur mycket vi lägger i orden och dess etiketter?

När jag första gången gick i terapi hade jag själv svårt att erkänna, både för mig själv och andra, att jag gick i terapi. Jag kallade terapeuten för min ”stresscoach”, vilket på något sätt gjorde det lättare att prata om. En coach – då är jag ju en vanlig människa som bara vill utvecklas. En terapeut däremot, då…

Ja, vad händer i dig när du hör de olika orden? Vad får du för bilder? Farhågor? Förväntningar?

Fler och fler tycker att det är ok, eller rentav smart, att gå i terapi. En del tycker att det är ok att andra går, ”men själv har man ju inte det behovet”. Ytterligare några kanske fastnar i nidbilden av storblommiga dramatanter, med kristallkulor, som enbart upprepar vad du säger –  i sann gammal Farbror Barbro-röst.

Men kanske handlar det mindre om terapeuten och mer om ”Vem blir jag om jag går till en terapeut istället för en coach?”. Då har man ju problem på riktigt – eller? Vad händer om du säger ”möjligheter  på riktigt”…

Oavsett vilken tolkning du gör av terapeut och coach, riskerar det att bli en lins, genom vilken du tolkar situationen. Det gör oss mindre seende, mindre nyfikna. Det leder till att vi missar sådant som kan vara viktigt för oss.

Det finns en hel massa olika typer av coacher. Vissa har ett helt liv av erfarenheter. Andra blir coach på en helg. Själv kallar jag mig coach inom min profession. Jag är utbildad retoriker och coachar inom det, alltså är jag retorikcoach. När jag blir färdig gestaltterapeut är det en titel jag kommer att vara stolt över. Det är en utbildning som då kostat, och gett, mig sex år.

Jag har arbetat med mig själv vill jag lova! Det är en viktig del för oss gestaltterapeuter. När vi väl går ut och börjar ta emot klienter har vi flera år bakom oss, där vi har arbetat med oss själva. Den erfarenheten ökar möjligheten att möta olika sorters klienter, i olika sorters situationer, med olika sorters behov.

Att arbeta med sig själv är något alla borde unna sig. Coachning för mig, handlar mycket om beteenden, vad vi gör. I gestaltterapi fokuserar vi mycket på vem jag är i olika situationer, i olika relationer. Funkar den här förenklingen?

coachning – göra
gestaltterapi – vara

Ja, som förenkling gillar jag den. Just nu. Vinsten av terapi ser jag som mer långlivad, med en stadigare grund. Det handlar mindre om prestationer och mer om vem du är. Du blir din egen kompass i livet – inte samhället, ursprungsfamiljen eller företagets normer. Du.

Jag kommer att sitta i samma rum och i samma fåtölj när jag coachar i retorik, som när jag har terapiklienter. Jag kommer att ha samma kläder när jag coachar i retorik, som när jag terapeutar. Givetvis kommer jag variera klädsel efter situation, men det är inte coach/terapeut som avgör klädvalet.

Skillnaden för mig blir att i terapisessionerna kan vi arbeta med alla delar i livet – allt som får dig att må bra eller dåligt. I gestaltterapi skapar vi medvetenhet om hur du lever och vad dina val grundar sig i.

Vem är du, vem vill du vara och hur lever du det liv du vill leva?

Coachning eller terapi? Fundera ett varv till – vad är ditt behov?

Relaterade inlägg

Gestaltterapi

Gratis terapi för alla

Aldrig har så många mått så dåligt för så mycket pengar. Hälften av oss svenskar har eller kommer någon gång att drabbas av psykisk ohälsa. Det är hälften av alla du känner. Varannan person du Läs mer…

Coachning

Retorikcoachning inför Almedalen

På en plats där människor lätt bara passerar förbi – hur får du Almedalen att stanna upp, lyssna och bli påverkade? Förra våren hjälpte jag människor att nå fram med sitt budskap i denna kakafoni Läs mer…